Nu är det snart tisdag. Den där tidsmaskinen som jag skulle kunnat offra min ena stortå för kan stanna där den är (när det uppenbarligen inte passade att komma när jag verkligen behövde den). Imorgon kommer jag att veta. Då behöver jag inte fundera mer. Inte på samma sätt. Inte vara lika orolig och hysterisk, rädd...